SOMA – svensk sci-fi-skräck på havets botten
En av anledningarna till att Pewdiepie slog igenom på Youtube var för att han spelade skräckspelen Penumbra och Amnesia. Det är en serie om totalt fem spel som är skapade av Helsingborgsbaserade Frictional Games och släpptes mellan åren 2007 och 2013:
- Penumbra: Overture (2007)
- Penumbra: Black Plague (2008)
- Penumbra: Requiem (2008)
- Amnesia: The Dark Descent (2010)
- Amnesia: A Machine for Pigs (2013)
2015 släppte de spelet SOMA som även det fortsätter på skräcktemat, men med mer sci-fi och en djupare story. Storyn kretsar mycket kring artificiell intelligens och robotar och blir mer filosofiskt än de tidigare spelen med frågor som ställer på sin spets vad ett mänskligt liv är.
Intervju med spelutvecklaren
För den som vill höra en intervju med Thomas Grip, som var creative director för Amnesia och SOMA, går det att göra i ett avsnitt av den svenska podcasten Spelskaparna från 2018. I podden intervjuas personer som utvecklar datorspel i någon form, oavsett om det är till PC, konsol eller mobila plattformar. Många av gästerna är, precis som Frictional Games, mindre indieutvecklare och berättar om alla utmaningar det innebär. Utöver själva spelutvecklandet är det så mycket annat praktiskt som måste ordnas när man startar eget företag. Idag finns dock sajter som Workaround och liknande där man kan få hjälp med att hitta kontorslokaler, om det skulle behövas.
Spelmekaniken i SOMA påminner väldigt mycket om den i Penumbra och Amnesia. Det är kanske inte heller så konstigt eftersom SOMA använder sig av samma spelmotor, om än i uppdaterad form, som för övrigt är utvecklad av Frictional Games själva. Man styr med andra ord sin karaktär ur förstapersonsvy. Huvudpersonen man spelar som har efter en trafikolycka fått en allvarlig skallskada, vilket gör att han måste åka in och röntga hjärnan.
Röster från de döda
Det är när detta sker som man plötsligt hamnar i en helt annan värld än den man nyss befann sig i. Det visar sig att man har hamnat på en forskningsstation belägen under vatten och genom att läsa e-post på datorer och spela upp röstmeddelanden från döda kroppar man hittar börjar pusselbitarna läggas på plats, en efter en.
Precis som i Penumbra och Amnesia finns det monster man måste akta sig för. Eftersom man inte har tillgång till några vapen är det antingen att smyga sig förbi monstren eller att lägga benen på ryggen som gäller. Just den biten är ändå ganska nedtonad i SOMA, jämfört med de tidigare skräckspelen.
Man växlar hela tiden miljöer och måste ibland ta sig fram till fots på havsbotten för att ta sig till nästa del av anläggningen. Det blir en hel del gående i korridorer, krypande i ventilationstrummor, man måste låsa upp dörrar och gömma sig i mörka hörn när monstren dyker upp. För att ta sig vidare i spelet finns en del pussel som behöver lösas. Flera av dem bygger på att man ska dra och vrida saker rent fysiskt i spelet, till exempel för att öppna lås på dörrar, starta en elgenerator eller vad det nu kan vara.