Begreppet e-sport är en modern form av sport som helt enkelt betyder elektronisk sport och innebär att spelare spelar kompetitivt, på samma sätt som fotboll, tennis eller paintball, mot varandra i en digital miljö. För större tävlingar samlas tusentals människor till en stor turnering där välkända spelare deltar och fans tittar på och följer sina idoler. Samtidigt är det miljoner andra som tittar på online från hela världen. 2015 var det mer än 35 miljoner som tittade på finalen på League of Legends World Championships. Därutöver innebär e-sport precis som traditionella sporter att spelare får betalt.

En förutsättning för att bli duktig inom e-sport och kompetitivt spelande är att känna till hur utrustning används optimalt. Att endast betala för en monsterdator räcker inte för att bli duktig! Det existerar essentiella inställningar och konfigurationer för datorns kringutrustning som har avgörande betydelse.

1. Datormus

En myt är att högre Dpi är lika med bättre datormus. Dpi står för dots per inch, det vill säga bildpunkter per tum (2,54 cm) och brukar användas i marknadsföring, till exempel en datormus som Delux M625 A3050 RGB Backlight Gaming Mouse 4000 DPI.

På tal om datormöss, för att hitta datordelar kan du gå till https://gameloot.se/ och uppdatera med kompetitiv kringutrustning för att sopa mattan med dina motståndare! I verkligheten är snarare en för känslig datormus en nackdel än en fördel då det försämrar precision. Å andra sidan brukar datormöss med så pass hög Dpi kunna tillåta lägre nivåer Dpi genom sin programvara, exempelvis 400/800/1600/2400. Toppspelare använder lägre Dpi och nästan ingen använder högre än 1600. Däremot har varje person sin egen spelstil och optimal gräns är svår att säga, så anpassa inställningen och finjustera beroende på spel och vilken spelstil som föredras.

Ännu ett tips är att stänga av datorinställningar som påverkar musacceleration då dessa tenderar att bugga i datorspel och leda till sämre kontroll. I Windows 10: Se till att inställningen “Förbättra pekarens precision” är avstängd. Denna inställning hittas i Egenskaper för Mus och under den tredje fliken från vänster, i Pekaralternativ.

2. Bildskärm

E-sport handlar om snabbhet framför estetisk upplevelse. Även om det kan vara frestande att spela i en så hög bildkvalitet som möjligt, är det inte nödvändigtvis det bästa från ett e-sportsperspektiv. Just därför spelar många toppspelare i ett enklare bildförhållande på 4:3 och inte i 16:9 som är standard.

Poängen med en lägre bildkvalitet är att kunna upprätthålla så hög uppdateringsfrekvens i spelet som möjligt, något som maximala skärmupplösningar och kristallklar grafikkvalitet ej lämpar väl för. För spelare med en mer modest speldator är detta en enkelt metod för att höja FPS (frames per second) och därmed sin kompetitiva potential.

Förutom att justera bildskärmsinställningar och grafikkvaliteten är ett tips att skaffa en snabb bildskärm. En snabb bildskärm ska ha en responstid på åtminstone under 5 ms (millisekunder). Responstid innebär hur lång tid det tar att växla från en färg till en annan. Vanligtvis brukar en LCD-skärm ha en responstid på 10 ms. Dock säljs många med 1-4 ms. OLED-skärmar har däremot en responstid på mindre än 1 ms.

De flesta hardcore gamers föredrar nog att spela på antingen dator eller spelkonsol, men i takt med att våra smartphones har blivit allt kraftfullare har även spelen för dessa blivit mer avancerade och storslagna. Det ena utesluter dock inte det andra och många spelar både på mobil, och dator eller konsol. På grund av mobilernas pekskärmsgränssnitt måste spelen anpassas därefter och det handlar därför oftast om andra typer av spel som kan fungera bra som komplement till de spel som man spelar med handkontroll, mus eller tangentbord.

Vad mobilspelen har gjort är dock att göra helt nya målgrupper till gamers. Eftersom i princip alla äger en smartphone idag och spelen i appbutikerna är så lättillgängliga är det många som lockas att spela Candy Crush, Wordfeud och liknande spel. Personer som alltså aldrig skulle spela på en PC eller köpa en spelkonsol fördriver istället tiden med att spela på mobilen. Att många av mobilspelen är gratis att ladda ner gör dem dessutom ännu mer lättillgängliga.

Köp i appar

Att de är gratis har dock sina hakar. Förr kostade mobilspelen oftast några kronor att köpa och när man väl hade betalat för sitt spel ägde man det kompletta spelet utan begränsningar, ungefär som när man köper ett mobilskal eller något annat mobiltillbehör. Med tiden började dock mobilspelsutvecklarna införa mikrotransaktioner, även kallat köp i appar, i sina spel. Det innebär ofta att olika typer av påtvingade fördröjningar har lagts till i spelet, till exempel att man måste vänta en halvtimma innan liven har fyllts på, så man kan spela igen. För att slippa vänta kan man istället betala några kronor för att kunna fortsätta spela direkt.

Idag är det mer regel än undantag att stora mobilspel är gratis att ladda ner men sedan strösslade med olika former av mikrotransaktioner inne i spelet. Det är bara en liten procent av alla spelare som verkligen betalar, men dessa står å andra sidan för majoriteten av intäkterna. När man väl har betalat en gång i ett spel är tröskeln att betala ännu en gång betydligt lägre. Kritikerna menar att detta förstör spelglädjen då spel idag designas efter att tjäna pengar snarare än att vara underhållande. De spel som inte är gratis kallas istället premiumspel och det handlar då om den gamla betalningsmodellen där man bara betalar en engångssumma.

Ett Netflix för mobilspel

En ny typ av betalningsmodell har dock dykt upp under september 2019. Först var det Apple som lanserade sin tjänst Apple Arcade och bara någon vecka senare lanserar konkurrenten Google sin motsvarande tjänst Google Play Pass. Båda tjänsterna fungerar enligt Netflixmodellen där man betalar en fast månadsavgift (cirka 50 kronor) och sedan får spela så många spel man vill. Apple Arcade erbjuder 50 spel vid lansering medan Google Play Pass har hela 350 spel, vilket kommer utökas med tiden hos båda tjänsterna. Spelen som erbjuds är enbart premiumspel och är med andra ord befriade från både köp i appar och reklam. Att dessa båda tjänster nu har lanserats kan förhoppningsvis motivera spelutvecklare att satsa mer på kvalitativa premiumspel snarare än spel fyllda med mikrotransaktioner.

En av anledningarna till att Pewdiepie slog igenom på Youtube var för att han spelade skräckspelen Penumbra och Amnesia. Det är en serie om totalt fem spel som är skapade av Helsingborgsbaserade Frictional Games och släpptes mellan åren 2007 och 2013:

• Penumbra: Overture (2007)
• Penumbra: Black Plague (2008)
• Penumbra: Requiem (2008)
• Amnesia: The Dark Descent (2010)
• Amnesia: A Machine for Pigs (2013)

2015 släppte de spelet SOMA som även det fortsätter på skräcktemat, men med mer sci-fi och en djupare story. Storyn kretsar mycket kring artificiell intelligens och robotar och blir mer filosofiskt än de tidigare spelen med frågor som ställer på sin spets vad ett mänskligt liv är.

Intervju med spelutvecklaren

För den som vill höra en intervju med Thomas Grip, som var creative director för Amnesia och SOMA, går det att göra i ett avsnitt av den svenska podcasten Spelskaparna från 2018. I podden intervjuas personer som utvecklar datorspel i någon form, oavsett om det är till PC, konsol eller mobila plattformar. Många av gästerna är, precis som Frictional Games, mindre indieutvecklare och berättar om alla utmaningar det innebär. Utöver själva spelutvecklandet är det så mycket annat praktiskt som måste ordnas när man startar eget företag. Idag finns dock sajter som Workaround och liknande där man kan få hjälp med att hitta kontorslokaler, om det skulle behövas.

Spelmekaniken i SOMA påminner väldigt mycket om den i Penumbra och Amnesia. Det är kanske inte heller så konstigt eftersom SOMA använder sig av samma spelmotor, om än i uppdaterad form, som för övrigt är utvecklad av Frictional Games själva. Man styr med andra ord sin karaktär ur förstapersonsvy. Huvudpersonen man spelar som har efter en trafikolycka fått en allvarlig skallskada, vilket gör att han måste åka in och röntga hjärnan.

Röster från de döda

Det är när detta sker som man plötsligt hamnar i en helt annan värld än den man nyss befann sig i. Det visar sig att man har hamnat på en forskningsstation belägen under vatten och genom att läsa e-post på datorer och spela upp röstmeddelanden från döda kroppar man hittar börjar pusselbitarna läggas på plats, en efter en.

Precis som i Penumbra och Amnesia finns det monster man måste akta sig för. Eftersom man inte har tillgång till några vapen är det antingen att smyga sig förbi monstren eller att lägga benen på ryggen som gäller. Just den biten är ändå ganska nedtonad i SOMA, jämfört med de tidigare skräckspelen.

Man växlar hela tiden miljöer och måste ibland ta sig fram till fots på havsbotten för att ta sig till nästa del av anläggningen. Det blir en hel del gående i korridorer, krypande i ventilationstrummor, man måste låsa upp dörrar och gömma sig i mörka hörn när monstren dyker upp. För att ta sig vidare i spelet finns en del pussel som behöver lösas. Flera av dem bygger på att man ska dra och vrida saker rent fysiskt i spelet, till exempel för att öppna lås på dörrar, starta en elgenerator eller vad det nu kan vara.